Svensk ordbok 2009, webbversion

vagga in´ verb vaggade vaggat vagg·ar●ofta fast sammansättn., seinvagga få (ngn) att hänge sig åt komm.vi får inte vagga in oss i säkerhet även om vi leder med 3–0vagga in ngn i ngtsedan åtm. början av 1900-taletSubst.:vbid1-899165invaggande, vbid2-899165invaggning