Svensk ordbok 2009, webbversion
vagga in´
verb vaggade vaggat
vagg·ar●ofta fast sammansättn., seinvagga
få (ngn) att hänge sig åt
komm.vi får inte vagga in oss i säkerhet även om vi leder med 3–0vagga in ngn i ngtsedan åtm. början av 1900-taletSubst.:vbid1-899165invaggande,
vbid2-899165invaggning